Ibland klickar det till och man fattar saker man grunnat länge på. Jag har under flera år sprungit någorlunda regelbundet. Jag är ingen snabbspringare men ändå. Men sedan i våras har det gått så erbarmligt dåligt att springa. Jag orkar ingenting. Och orkar jag, så blir jag förkyld. En förbättring under semestern men sedan lika dåligt under hösten. Så fort jag kommit igång och drar upp tempot blir jag förkyld. Och jag har börjat tänka att promenader kanske är trevligt. Jag som hatar promenader.
Jag var på Training Camp Stocholm på hälsomässan i söndags. Dagen innehöll både träningspass och föredrag varav ett om träning och stress. Träning skyddar mot stressjukdomar. Det vet nog de flesta som tränar och det vet jag också.
Han berättar att innan man har för högt stresspåslag är det bra att träna högintensivt som skydd mot stresssymptom. Men har man gått in i för högt stresspåslag ska man träna låg- och medelintensivt för att bli frisk. Den högintensiva träningen ger bara ännu mer stresspåslag.
Va tänker jag. Är det så? Kanske min kropp säger ifrån. Känns ju väldigt logisk att det gick bättre på semestern. Det har varit ett tufft år. Mycket på jobbet och huvudansvar för hemmet så maken kan plugga.
Sista passet på campen var Yin Yoga. En yogaform som går ut på att stretcha. Några olika övningar i flera minuter vardera. Tanken är att bindväven ska få sig en duvning, inte bara musklerna. Fokus på avslappning och andning. Precis vad jag behöver. Jag ska försöka få till några sådan pass hemma. Är det något jag också behöver så är det att bli rörligare.
Jag får konstatera att jag inte är så stark som jag vill och tror. Nu återstår att ändra attityd och vidta åtgärder. Jag tänker inte gå in i någon vägg.