Karottunderlägg med virkad duk del 2, DIY Sewing a trivet with crochet cloth part 2

Fortfarande tema sömnad i ett nytt inlägg. Räcker två inlägg för att det ska bli ett tema? Jag låtsas det i alla fall. Samma princip för som förra inlägget.

Trivet with crochet cloth on scrap fabric

Trivet with crochet cloth on scrap fabric

Det är ett sytt  karottunderlägg/grytlapp gjort av en stuvbit tyg och med en påsydd virkad duk. Denna gång med litet 70-talsliknande färger i gult och brunt. Jag är ett stort fan av assymetri och tyckte det blev coolare att inte ha stjärnan i centrum utan i hörnet.

Underlägget är sytt enligt samma princip som tidigare.

  1. Sy fast stjärnan på underlagstyget. Denna gång sytt med sicksack runt hela stjärnan istället för att också sy från centrum och utåt med raksöm.
  2. Sy ihop alla lager med raksöm
  3. Bandkanta.

It is a sewn trivet/pot holder made of scrap fabric  and decorated with  a crochet cloth. This time with a little 70s-like colors of yellow and brown. I’m a big fan of the asymmetry and thought it was nice to not put the star in the center, but in the corner.

The trivet is sewn by the same principle as previous.

1. Sew the star on the chosen fabric. This time I sew with a zigzag  around the star instead of also sew from the center outwards with a straight stitch.

2. Sew through all layers with straight stitch.

3. Braid the edge.

Ett tips  är att göra en snedremsa på riktigt sätt. Alltså klipp remsan på snedden och inte trådrakt. Om man klipper på snedden blir remsan töjbar vilket gör att det går att sy litet mer vettigt runt hörnen. Den förra versionen var en ”rakremsa” (=remsa med trådrakan i längsled) vilket jag mörkade. Det blev jättesvårt runt hörnen. Trivial information för de som är hemma på syslöjd men jag försöker fuska där det går och detta var inte ett ställa där det gick bra med fusk.

Nu har jag fyra små kvadratiska rosa rutor kvar att göra något med. Kanske något hjärtliknande eftersom det är Alla hjärtans dag om någon månad. Vi får se. Spontant är det inte så lätt att göra hjärtan av rutor. Men vadå, kan man konvertera kvadratiska koldioxidfilter till cirkulära koldioxidfilter med material som finns i en rymdkapsel ska väl detta inte vara omöjligt. (filmtips off topic: Apollo 13, månresan som gick åt skogen men alla överlevde otroligt nog) .

Att hantera barns frågor med improvisationsteater

Mina konstnärliga talanger har aldrig imponerat på någon men det får duga som illustration

Mina konstnärliga talanger har aldrig imponerat på någon men det får duga som illustration

Varför har bananer skal? Ett barn i min närhet  ställer en fråga.

Va? tänker jag.  Jag är litet ovan med såna frågor nuförtiden genom att barnet är 11 år.

– Jag har ingen aning men apelsiner har ju också skal, är mitt första försök till ickesvar.

Inte en min från barnet.

– Ja men nu frågade jag om bananer säger hen allvarligt.

Jaha.  Jag får tänka till igen. Sedan kommer jag på det . Bananerna ville såklart vara som apelsinerna. Jag berättar att bananerna i begynnelsen inte hade skal utan hängde och blev kletiga på en gren. De blev dödsavundsjuka på apelsinerna som hade så snygga skal. Speciellt var bananerna avundsjuka på att apor föredrog apelsiner. Bananerna samlade sig och höll möte runt frågan: Vad ska vi göra? Vi måste härma!

Tre bananer blev utsedda till spioner och smög in i apelsinernas högkvarter. De upptäckte att apelsinerna hade ett mystiskt stoft som alla bebisapelsiner fick på sig.  Det tog två sekunder så hade de kraftiga snygga skal. Det verkade läskigt tyckte bananerna och de vågade inte ta stoftet men när de smög ut igen halkade en banan i stoftet och blev helt gul och full med  skal. De andra hjälpte bananen upp och tillsammans sprang de ut ur högkvarteret. Väl ute hade alla fått skal. Uppenbarligen var stoftet mycket smittsamt. När de kom hem fick alla en kram och du förstår vad som hände. Vips! Alla hade alla skal.

Nu blev det liv på aporna. De blev så kära i bananerna och åt och åt. Men skalen tog inte slut. Eftersom de blev återanvända till nya bananerna blev det ett cirkellopp som aldrig tar slut.

Barnet var nöjd. Det svaret dög bra. Hen var fullt medveten om att det i verkligheten inte var sant ett dugg. Men jag hade visat att man kan kasta sig ut i det okända och bara svamla på.

Min grundtalang för sånt är helt obefintlig. Men efter att ha gått ett par kurser i improvisationsteater har det lossnat påtagligt. Min hjärna fick mycket träning att  greppa alla idéer som kommer upp och att våga låta dem komma ut ur munnen. Användbart i många sammanhang.