Ibland slås man av en uppenbarelse som när man kommit på det känns som en självklarhet. Det gjorde jag strax innan nyår. Är bristen på mål i livet det stora problemet i den rika västvärlden? De flesta har det bra men vi mår inte bra. Böcker om att hitta sina livsmål säljer slut som en spurtstrid i ett 800 meterslopp.
Pengar driver oss men vad finns det mer? Ett underbart liv på andra sidan havet
Kapitalismens teori (som det finns mycket att säga om) är att den som arbetar får pengar. Den som arbetar mer få man mer pengar. Jag läser detta i Dagens Nyheter och det känns klockrent. Detta tänks i teorin vara drivkraften för människor att jobba hårt och ta sig framåt och uppåt i livet. Men i kapitalismen sägs inget om man vad man ska göra med sina pengar och varför man ska vilja ha mer pengar än man behöver. Det får man komma underfund med själv.
Men alla vill också vara lyckliga men hur vet vi att vi är på rätt väg? Vi har slutat vara religiösa men har inget alternativ som vägledning till lyckan. Vad är målet med strävan? Köpa ett hus i skärgården? Bidra till världsfreden? Vara snäll mot djur? Uppfostra barnen till fantastiska vuxna? Allt detta kan vara bra men varför?
Det andliga kan vara det som saknas hos alla de som trots att livet borde vara på topp bara känner tomhet och leda. Vad ska vi tro på om vi inte tror på gud?
Göran Greider sa i en paneldebatt på konferensen Building sustainability 2014 att medelklassen strävar efter att ha samma sak som de rika. Och det ligger mycket i det. Vad ska man annars sträva efter när gud inte finns. Man får se upp till de som lyckats. Skaffa finare bilar, hus och coolare semestrar är i alla fall något att sträva efter. Men för den som egentligen vill något annat kommer det aldrig att leda till tillfredsställelse.
De flesta böcker om självhjälp börjar med att man ska sätta upp just mål. Men det är inte alltid så lätt att lista ut vad man vill och då hjälper ingenting. Kanske ska vi spana på religionen och plocka det bästa för att åtminstone inspireras till en väg även om den vägen inte leder till respektive gud. Hellre det än att sträva efter mer prylar som bara tömmer jordklotet på resurser.
Kristendomens valspråk Gör mot andra det du vill att de ska göra mot dig. eller islams allmosa som innebär att man ska dela med sig av det man har fått från Gud till de fattiga. Eller taoismen som inte har någon gud men strävar efter balans och harmoni med naturen.
Åter till de rika så tänker jag på Bill Gates som nu ägnar sig åt att skänka bort alla pengar han håvat in. Uppenbarligen försöker han förbättra det rykte han fått som den som roffar åt sig. ”Fattigdomen har fått en mycket farlig fiende” som någon smart typ sa. Bill Gates kan säkert inte rädda världen ensam. Men om fler följer efter, först de rika och sedan vi i medelklassen. Vilken kraft det skulle bli om vi gemensamt strävade efter att göra världen bättre på riktigt.
Åter till poängen. Vi lär hitta lyckan där vi är och på vägen och inte vid något mål som finns i framtiden. Sorry kapitalismen när människan kommer på att lyckan finns här och nu och inte senare när pengabingen är större.