Jag fick idag en fråga om att hålla en visionsföreläsning i ett intressant ämne. Jag tackar sällan nej till att hålla föredrag eftersom jag tycker det är kul att prata inför intresserade människor om det jag håller på med. Ovant ämne, ovant ämne ringde en varningsklocka som snabbt övergick till att ringa lång startsträcka lång startsträcka. Den första ringde inte i takt med den andra som sa kort om tid, kort om tid. Vad skulle jag göra? Jag brukar inte fega ur för att jag är rädd att misslyckas.
Rönnbär kan användas till mycket.
Jag drar mig till minnes för några år sedan. Jag ville arbeta med ett speciellt projekt och kämpade med att stöka undan det jag höll på med för att kunna haka på en kollega som jobbade stenhårt med det projektet. Jag ville med gott samvete kunna säga att jag hade tid. Efter diverse förvecklingar slutade det med att jag fick frågan om att vara uppdragsansvarig istället för min kollega. Jag blev helt knäsvag av frågan men vågade säga ja eftersom jag hade rensat bordet och kunde ta tag i det med hull och hår. Det var det bästa jag gjort.
Jag drar mig till minnes en annan kollega som ville jobba med nya saker men inte kunde säga nej till det gamla och därmed inte heller kunde säga ja till det nya. Tiden räckte inte. Det var rätt av henne att säga nej till det nya med de förutsättningarna. Man måste vara i startgropen när man börjar loppet, speciellt om det är tufft, och inte ha halva djungeln kvar innan man kan starta.
Därför sa jag denna gång nej till föreläsningen och jag känner att det var helt rätt. Det var alldeles för stor risk att det blev fiasko. Men jag ska tänka ut en struktur och ett upplägg på ämnet att använda om frågan blir aktuell igen. Den gången ska jag finnas i startgropen redan från början. Någon gång kommer en ny chans.