No comments

lust och disciplin som yin och yang eller Jekyll och Hyde

  By ,

 Hur kommer man i toppform? Vad är viktigast? lust eller disciplin? Den lustdrivne tränar vad hon vill och när hon vill. Den disciplinerade gör det den har bestämt och struntar i lusten.

yinyangFöreträdare för disciplinsidan missar sällan tillfällen att påpeka  att kroppen måste arbeta utanför komfortzonen för att bli starkare. De kompletterar gärna med propåer om förträffligheten med deras egna val av träningsformer. Uttalandena retar vanligtvis de som företräder lustsidan. Typ: ”Kom inte här och bestäm hur jag ska träna. Jag tränar för att det är kul och lyssnar på kroppen. Vill jag inte träna så struntar jag i det. Då behöver jag antagligen något annat”.

 Båda sidor har såklart sin poäng. En bra mix är vägen till framgång. Men är det lusten eller disciplinen som är viktigast? Vilken tankemodell är rätt? Jag tänkte först att lusten är grunden, en förutsättning för att helt enkelt hålla ut. Disciplinen ligger ovanpå, på toppen, för att nå toppformen. Utan disciplin stagnerar man i utvecklingen. Lätt som en plätt Lösningen klarlags

När jag tänker en vända till, så frågar jag mig snarare: Kan det vara frånvaron av disciplin som gör att också lusten försvinner? Man får ju inga resultat. Lust och disciplin är nog snarare som yin och yang. Den ena klarar sig inte utan den andra.

Frånvaron av lust men närvaron av disciplin tyder på att något är fel i ens liv. Man ägnar sig åt fel grej. Om frånvaron av lust inte leder till soffan så leder det i alla fall till en mentalt dålig form. Närvaron av lust men frånvaron av disciplin leder knappast till toppformen oavsett vilken den är. Allt är aldrig alltid kul. Man får knappast det resultat man önskar  om man prioriterar bort träningen så fort det är litet mycket på jobbet eller något bra på tv. Sedan står man där och är besviken.

Det här inlägget skrev jag först här. 

No comments

Säga ja eller nej?

  By

Jag fick idag en fråga om att hålla en visionsföreläsning i ett intressant ämne. Jag tackar sällan nej till att hålla föredrag eftersom jag tycker det är kul att prata inför intresserade människor om det jag håller på med. Ovant ämne, ovant ämne ringde en varningsklocka som snabbt övergick till att ringa lång startsträcka lång startsträcka. Den första ringde inte i takt med den andra som sa kort om tid, kort om tid. Vad skulle jag göra? Jag brukar inte fega ur för att jag är rädd att misslyckas.

Rönnbär kan användas till mycket.

Rönnbär kan användas till mycket.

Jag drar mig till minnes för några år sedan. Jag ville arbeta med ett speciellt projekt och kämpade med att stöka undan det jag höll på med för att kunna haka på en kollega som jobbade stenhårt med det projektet. Jag ville med gott samvete kunna säga att jag hade tid. Efter diverse förvecklingar slutade det med att jag fick frågan om att vara uppdragsansvarig istället för min kollega. Jag blev helt knäsvag av frågan men vågade säga ja eftersom jag hade rensat bordet och kunde ta tag i det med hull och hår. Det var det bästa jag gjort.

Jag drar mig till minnes en annan kollega som ville jobba med nya saker men inte kunde säga nej till det gamla och därmed inte heller kunde säga ja till det nya. Tiden räckte inte. Det var rätt av henne att säga nej till det nya med de förutsättningarna. Man måste vara i startgropen när man börjar loppet, speciellt om det är tufft, och inte ha halva djungeln kvar innan man kan starta.

Därför sa jag denna gång nej till föreläsningen och jag känner att det var helt rätt. Det var alldeles för stor risk att det blev fiasko. Men jag ska tänka ut en struktur och ett upplägg på ämnet att använda om frågan blir aktuell igen. Den gången ska jag finnas i startgropen redan från början. Någon gång kommer en ny chans.

No comments

Från det stora till det lilla

  By

 

 

IMG_0453IMG_2402IMG_0269IMG_2413

 

O

Bildserien är en början att utforska olika uttryck med bildcollage. Det finns diverse appar som är en hjälp att göra panoraman. Det går dock utmärkt att uttrycka ett panorama även om inte bilderna visuellt och rent tekniskt sitter ihop. Andra har gjort det bättre men detta är en början och en inspiration för mig.

No comments

Att hantera barns frågor med improvisationsteater

  By ,
Mina konstnärliga talanger har aldrig imponerat på någon men det får duga som illustration

Mina konstnärliga talanger har aldrig imponerat på någon men det får duga som illustration

Varför har bananer skal? Ett barn i min närhet  ställer en fråga.

Va? tänker jag.  Jag är litet ovan med såna frågor nuförtiden genom att barnet är 11 år.

– Jag har ingen aning men apelsiner har ju också skal, är mitt första försök till ickesvar.

Inte en min från barnet.

– Ja men nu frågade jag om bananer säger hen allvarligt.

Jaha.  Jag får tänka till igen. Sedan kommer jag på det . Bananerna ville såklart vara som apelsinerna. Jag berättar att bananerna i begynnelsen inte hade skal utan hängde och blev kletiga på en gren. De blev dödsavundsjuka på apelsinerna som hade så snygga skal. Speciellt var bananerna avundsjuka på att apor föredrog apelsiner. Bananerna samlade sig och höll möte runt frågan: Vad ska vi göra? Vi måste härma!

Tre bananer blev utsedda till spioner och smög in i apelsinernas högkvarter. De upptäckte att apelsinerna hade ett mystiskt stoft som alla bebisapelsiner fick på sig.  Det tog två sekunder så hade de kraftiga snygga skal. Det verkade läskigt tyckte bananerna och de vågade inte ta stoftet men när de smög ut igen halkade en banan i stoftet och blev helt gul och full med  skal. De andra hjälpte bananen upp och tillsammans sprang de ut ur högkvarteret. Väl ute hade alla fått skal. Uppenbarligen var stoftet mycket smittsamt. När de kom hem fick alla en kram och du förstår vad som hände. Vips! Alla hade alla skal.

Nu blev det liv på aporna. De blev så kära i bananerna och åt och åt. Men skalen tog inte slut. Eftersom de blev återanvända till nya bananerna blev det ett cirkellopp som aldrig tar slut.

Barnet var nöjd. Det svaret dög bra. Hen var fullt medveten om att det i verkligheten inte var sant ett dugg. Men jag hade visat att man kan kasta sig ut i det okända och bara svamla på.

Min grundtalang för sånt är helt obefintlig. Men efter att ha gått ett par kurser i improvisationsteater har det lossnat påtagligt. Min hjärna fick mycket träning att  greppa alla idéer som kommer upp och att våga låta dem komma ut ur munnen. Användbart i många sammanhang.

No comments

Hello world! Jag är på gång

  By
Blir det för sött blir det kväljande. Allt måste ha litet bett och karaktär.

Blir det för sött blir det kväljande. Allt måste ha litet bett och karaktär.

Ok, första inlägget för ha en standardrubrik. Jag tycker det låter väldigt trevligt med ”Hej världen!”.  Jag är nyfödd och nyfiken. Det  känns precis så .

Världen just nu fokuserar på att kommunicera en enda sak. Vad är vinkeln? är en standardfråga  för journalister. Jag vill ge en bredd på fenomen som intresserar mig som jag tycker fler ska ta del av. Världen är färgrik och inget är svart eller vitt. Jag blir säkert tidvis dryg i mina förklaringar. Å andra sidan försöker jag ta livet med humor för att överleva så det kan nog bli litet både och.

Alla förståsigpåare säger att man ska ha en smal blogg så det här blir nog en flopp. Jag kommer skriva brett om samhällsfrågor och ibland hitta på grejer så särskilt smal blir den inte.  Men någon kanske tycker samhällsfrågor är ett smalt område och då är bloggen kanske bred inom ett smalt område. Inte vet jag.

Ambitionen är i alla fall att det ska vara intressant för  någon annan än mig själv, men för vem har jag inte riktigt listat ut. Jo det vet jag egentligen. Min målgrupp är de som gillar att tänka och som inte tror på enkla svar. Min målgrupp är också de som vill se positivt på världen även om det är svårt ibland. Min målgrupp är de som vill bidra till lösningen av jordklotets alla problem.