Nog för att jag inte alltid tänker som alla andra men ibland blir jag mer förbluffad än vanligt. Är jag helt oförmögen att höra elakheter eller är världen överkänslig? Kanske är jag för alltid skadad av att tillhöra (född -67) den ironiska generationen som drev ironin till sammanbrott och man till slut inte själv visste vad man menade.
Jag tänker på veckans boss i P3 som dök upp 6 mars. Den veckans boss var Alice Teodorescu en borgerlig samhällsdebattör. Veckans boss görs av samma människor som gör satirprogrammet Tankesmedjan och är följaktligen satir. Reaktioner om att programmet var för elakt och okänsligt flödade så mycket att P3 fick gå ut och förklara sig.
Och jag fattar ingenting. Jag har lyssnat och tycker de är fenomenala på att slå mot omgivning snarare än mot Alice. Obekräftat flashbackrykte handlar om sex. Ja det är ju knappast något taskigt om henne . ”Hon går omkring i högklackat så hon är ju inte vänster i alla fall. ” Hur taskigt är inte det mot vänstern. Hon blev utsedd till politisk redaktör för Göteborgsposten vilket gjorde att hela redaktionen gick hem. Ja det säger ju mer om den redaktionen än om henne.
Beskrivningen är att hon tror på individen och att alla är sin egen lyckas smed. Det antar jag är sant och jag tror inte alls på det men om hon tror på det så är det ju inte elakt att säga det. Hon har tydligen aldrig upplevt rasism och vilket har retat upp folk men det är ju knappast heller elakt om det är så hon säger. Dessutom ger programmet en förklaring till hur det kan vara så. Jag fattar verkligen ingenting av hur det kan vara elakt.
De kallar Alice ”self made” och att hon har jobbat sig upp. Litet ironiserar dem över att hon är från ghettot i Lund, underförstått inte på botten av samhället men vadå är man inte self made om man gått en ”normal” väg med utbildning och framåtanda.
Är det taskigt? Hon har sagt att staten ska ta ett steg tillbaka och att alla ska ha ett fuck off-kapital så man kan sticka när man inte trivs. ja en utopi men om hon står för det, så är det ju inte taskigt att säga. Och en utopi är väl inte fel att ha. Varför är det elakt?
Det jag hör är att de beskriver hennes högeråsikter och jag tycker mycket låter knasigt men hur är det elakt att redogöra för hennes åsikter? Jag får känslan att de som reagerar också tycker det är pinsamma åsikter och därför ska man inte referera till dem.
Ledarsidorna får en släng av sleven att de inte läses av någon och jag fnissar eftersom jag läste kritiken först av allt på ledarsidan i dn och undrar om det var därför skribenten reagerade så starkt. Jag känner mig väldigt elak när jag fnissar.
Och att Alice skrivit sin egen wikipediasida? Ja antagligen. Det är väl ett bra sätt att få fram det man vill. Det är knappast ovanligt och inte heller speciellt elakt.
På slutet börjar de prata om ”lasermannen” som överkompenserade sin svenskhet. Möjligen går de över gränsen när de mumlar att hon inte får skjuta praktikanten och att bli nämnd i samma mening som lasermannen är inte kul men ingen är väl ”guilty by association” . De säger ju snarare att hon inte är som han. De tycker att Alice valt en sundare väg vilket också är korrekt. Och att använda ordet ”husblatte”. De är ju själva invandrare och då får man väl säga så tänker jag. Det är ju ett klassiskt grepp att sno invektiven och göra dem till sina.
Jag kände inte till henne tidigare men hon verkar vara en imponerande människa som verkligen tagit sig framåt på sin egen väg. Trots att jag lyssnat på programmet igen är det obegripligt för mig varför reaktionerna blev så starka. Är det fel på mig?
