Heja mensaktivism!

Är det löjligt med mensaktivism? Vissa tycker det. Anna E Neumann skrev ett indignerat inlägg på SVT opinion om det provokativa  med youtube-filmer med använda tamponger och menar på att det förlöjligar menstruationen och inte hjälper ett dugg för att komma framåt med frågan. Ett gäng konstnärer slår tillbaka på samma ställe SVT opinion och menar att det inte är en vanära att vörda mensblod utan en rättighet.

Som kvinna helt utan konstnärlig kunskap värdesätter jag debatten mer än sakfrågan. Inte kan jag tycka jag provokativa kampanjer är ett sätt att vörda en fråga. Samtidigt är det inte en nackdel med provokationer för att föra fram debatten.

Tänk er att fråga kan finnas på en skala mellan 1 och 10. Skalan visar vilken tolerans världen har när det gäller hur frågan får synas. Ska man kalla det bredden på åsiktskorridoren kanske?  Om frågan befinner sig på 1 betyder det smussla, smussla och smussla och don´t mention the war (om ni minns Pang i bygget) och 10 betyder den värsta provokationen man kan tänka sig.

Om världen befinner sig på 2 i skalan när det gäller huruvida man vill diskutera mens i allmänhet och mensblod i synnerhet. så kanske mensprovokationerna i konsten  befinner sig på 8.

Världen gör nästan gemensam sak och dömer ut 8 men säger samtidigt att 5 är ok och låtsas inte om att precis nyss var det 2 som gällde. Haha säger jag skadegladare än någonsin. Konsten har lyckats!

Så fortsätt provocera och fortsätt ifrågasätt. Ni är i symbios.

SatirPod: The Koch brothers mystery show, recension

Det finns så mycket tokerier i världen som kan göra en galen av ilska. Sällan är dock själva ilskan konstruktiv.  Jag är därför en stor beundrare av dem som kan göra humor av dumheter. Jag stötte på denna pod när jag planlöst sökte på mystery i min pod-läsare. Typ slump alltså.

Bilden snodd från The Koch brothers hemsida. Jag länkar duktigt och berömmer podden. Hoppas det ursäktar stölden

Bilden snodd från The Koch brothers hemsida. Jag länkar duktigt och berömmer podden. Hoppas det ursäktar stölden

The Koch (uttalas Coke) brothers är två pensionerade bröder som jobbat med att omvandla ”public goods to private equity”. De drog sig tillbaka efter det förnedrande presidentvalet 2012. I varje avsnitt löser de mysterier där något hotar den amerikanska drömmen, exempelvis demokrater. Första avsnittet börjar med att bröderna spelar krocket  med huvuden från vita tigrar. Deras föräldrar sköt sig när en svart man blev president så Obama mördade dem och många fler.

Mysterietelefonen ringer och rösten meddelar att en demokrater opponerar sig mot en ny oljepipeline. Reglering av oljan är ju första steget mot socialisternas rättvisemärkta dödspatruller. För att lösa detta måste bröderna hitta sin mystery machine. På vägen träffar de en ”Female support-character” som är med cirka minut och är sexig men kunnig. Hon hamnar sedan i skärselden tillsammans med alla andra female-support-characters. Där blir de jagade av Bechdeltestet så fort de pratar om annat än  män med varandra.

Podden driver hejdlöst med fördomar om kvinnor, homosexuella, amerikaners fäbless för bilen och en massa annat. Det gäller att hänga med. Jag missar nog hälften av alla spydigheter men det jag hör är tillräckligt.

En del låter tragiskt när man skriver det, men allt sägs med glättiga (läs korkade)  röster att det är så roligt.  Bröderna låter så korkade men läser sina mysterier till slut. Och som sagt spydigheterna haglar. Jag hoppas ni lyssnar.

Alla avsnitt på webben eller sök på Koch Brothers mystery show i valfri  podläsare,

Enjoy!

 

 

Längtan efter en bra tidning

Jag står ofta i tidningshyllan och längtar efter en bra tidning. Köpsuget är stort men det är sällan jag köper något. Allt känns tråkigt. Varför? Trots hundratals tidningar känns det som att varje tidning bara har någon enstaka sida som intresserar mig. Inte värt pengarna.

Urval av tidningar. Bilden snodd från http://www.emline.se/mediacard-20605286

Urval av tidningar. Bilden snodd från http://www.emline.se/mediacard-20605286

Jag följer en massa bloggar av olika slag, träningsbloggar, idébloggar, tips och trix-bloggar, fotobloggar. Bloggar som bara är roliga och välskrivna eller skildrar en värld jag känner igen eller inte känner igen. Jag får min egen valda mix. Det får jag aldrig i en tidning. Jag saknar dock papperskänslan. Min mobil blir inte samma sak.

Tänk om jag kunde beställa och trycka min egen tidning med min min egen mix. Tänk känslan av en morgontidning i brevlådan med sitt eget valda material. Skulle allt kännas gammalt när det kommer? Ja kanske . Eller skulle  det vara lättare att läsa de där långa texterna jag inte hinner med direkt i läsaren?    Tidningen kunde innehålla det jag valt ut och fylla på med ett eget urval av texter utifrån det jag själv valt att ha med.

Vanligt papper är antagligen på väg mot sitt utdöende i tidningssammanhang men det  borde vara något för det elektroniska pappret när det bli vanligare.

Tips på intressanta bloggar:

. SE . Denna stiftelse ansvarar för att dela ut toppdomäner i Sverige (texten efter punkten i alla webadresser). Men de har också en oerhörd bredd på sin folkbildning. Här finns tips för vanligt folk om barnhack och hur man gör back up eller andra säkerhetstips. Där finns också det senaste inom internet-standarder som ingen utom datautbildade fattar ett jota av. Kort sagt en otroligt imponerande blandning.

30-minutes craft. Här är en som vet hur man pysslar. Finns en massa bra, snygga och roliga grejer att göra själv.

IKEA hackers En underbar sajt med tips från folk som gjort om Ikea-möbler och grejer till något annat.

Bloggen Hjärnfysik  Det här är en riktig nördblogg om man är intresserad av hur träning påverkar kroppen på molekylnivå. Finns knappast dess like någonstans och han förklarar insatt och pedagogiskt hur ämnen beter sig i kroppen. Inte alltid är det enkelt.

Lady Dahmer Postpatriarkal feministfitta. En provocerande feminist som inte väjer för att ha åsikter. Här finns mycket att fundera på. Vad är rätt och vad är fel?  Stöttar vi våra medsystrar för dåligt.

Tusen tips om innovation. Här handlar det om hur man får en idévänlig miljö på företag. Mycket att fundera på här också.

Och sist men inte minst Malin Wollins blogg. Hon är frilandsskribent och kan konsten att vara rolig. Hon skriver ofta om småbarnsförälderns vedermödor så man verkligen känner igen sig. Rekommenderas.

och btw så använder jag Feedly.

 

Veckans boss P3 med Alice Teodorescu. Hur elakt är det?

Nog för att jag inte alltid tänker som alla andra men ibland blir jag mer förbluffad än vanligt. Är jag helt oförmögen att höra elakheter eller är världen överkänslig? Kanske  är jag för alltid skadad av att tillhöra (född -67) den ironiska generationen som drev ironin till sammanbrott och man till slut inte själv visste vad man menade.

Jag tänker på veckans boss i P3 som dök upp 6 mars. Den veckans boss var Alice Teodorescu en borgerlig samhällsdebattör. Veckans boss görs av samma människor som gör satirprogrammet Tankesmedjan och är följaktligen satir. Reaktioner om att programmet var för elakt och okänsligt flödade så mycket att P3 fick gå ut och förklara sig.

Och jag fattar ingenting. Jag har lyssnat och tycker de är fenomenala på att slå mot omgivning snarare än mot Alice. Obekräftat flashbackrykte handlar om sex. Ja det är ju knappast något taskigt om henne . ”Hon går omkring i högklackat så hon är ju inte vänster i alla fall. ” Hur taskigt är inte det mot vänstern. Hon blev utsedd till politisk redaktör för Göteborgsposten vilket gjorde att hela redaktionen gick hem. Ja det säger ju mer om den redaktionen än om henne.

Beskrivningen är att hon tror på individen och att alla är sin egen lyckas smed. Det antar jag är sant och jag tror inte alls på det men om hon tror på det så är det ju inte elakt att säga det. Hon har tydligen aldrig upplevt rasism och vilket har retat upp folk men det är ju knappast heller elakt om det är så hon säger.  Dessutom ger programmet en förklaring till hur det kan vara så. Jag fattar verkligen ingenting av hur det kan vara elakt.

De kallar Alice ”self made” och att hon har jobbat sig upp. Litet ironiserar dem över att hon är från ghettot i Lund, underförstått inte på botten av samhället men vadå är man inte self made om man gått en ”normal” väg med utbildning och framåtanda.

Är det taskigt? Hon har sagt att staten ska ta ett steg tillbaka och att alla ska ha ett fuck off-kapital så man kan sticka när man inte trivs. ja en utopi men om hon står för det, så är det ju inte taskigt att säga. Och en utopi är väl inte fel att ha. Varför är det elakt?

Det jag hör är att de beskriver hennes högeråsikter och jag tycker mycket låter  knasigt men hur är det elakt att redogöra för hennes åsikter?  Jag får känslan att de som reagerar också tycker det är pinsamma åsikter och därför ska man inte referera till dem.

Ledarsidorna får en släng av sleven att de inte läses av någon och jag fnissar eftersom jag läste kritiken först av allt på ledarsidan i dn och undrar om det var därför skribenten reagerade så starkt.  Jag känner mig väldigt elak när jag fnissar.

Och att Alice skrivit sin egen wikipediasida? Ja antagligen. Det är väl ett bra sätt att få fram det man vill. Det är knappast ovanligt och inte heller speciellt elakt.

På slutet börjar de prata om ”lasermannen” som överkompenserade sin svenskhet. Möjligen går de över gränsen när de mumlar att hon inte får skjuta praktikanten och att bli nämnd i samma mening som lasermannen är inte kul men ingen är väl ”guilty by association” . De säger ju snarare att hon inte är som han. De tycker att Alice valt en sundare väg vilket också är korrekt. Och att använda ordet ”husblatte”. De är ju själva invandrare och då får man väl säga så tänker jag. Det är ju ett klassiskt grepp att sno invektiven och göra dem till sina.

Jag kände inte till henne tidigare men hon verkar vara en imponerande människa som verkligen tagit sig framåt på sin egen väg. Trots att jag lyssnat på programmet igen är det obegripligt för mig varför reaktionerna blev så starka. Är det fel på mig?

 

Från det stora till det lilla

 

 

IMG_0453IMG_2402IMG_0269IMG_2413

 

O

Bildserien är en början att utforska olika uttryck med bildcollage. Det finns diverse appar som är en hjälp att göra panoraman. Det går dock utmärkt att uttrycka ett panorama även om inte bilderna visuellt och rent tekniskt sitter ihop. Andra har gjort det bättre men detta är en början och en inspiration för mig.

Att hantera barns frågor med improvisationsteater

Mina konstnärliga talanger har aldrig imponerat på någon men det får duga som illustration

Mina konstnärliga talanger har aldrig imponerat på någon men det får duga som illustration

Varför har bananer skal? Ett barn i min närhet  ställer en fråga.

Va? tänker jag.  Jag är litet ovan med såna frågor nuförtiden genom att barnet är 11 år.

– Jag har ingen aning men apelsiner har ju också skal, är mitt första försök till ickesvar.

Inte en min från barnet.

– Ja men nu frågade jag om bananer säger hen allvarligt.

Jaha.  Jag får tänka till igen. Sedan kommer jag på det . Bananerna ville såklart vara som apelsinerna. Jag berättar att bananerna i begynnelsen inte hade skal utan hängde och blev kletiga på en gren. De blev dödsavundsjuka på apelsinerna som hade så snygga skal. Speciellt var bananerna avundsjuka på att apor föredrog apelsiner. Bananerna samlade sig och höll möte runt frågan: Vad ska vi göra? Vi måste härma!

Tre bananer blev utsedda till spioner och smög in i apelsinernas högkvarter. De upptäckte att apelsinerna hade ett mystiskt stoft som alla bebisapelsiner fick på sig.  Det tog två sekunder så hade de kraftiga snygga skal. Det verkade läskigt tyckte bananerna och de vågade inte ta stoftet men när de smög ut igen halkade en banan i stoftet och blev helt gul och full med  skal. De andra hjälpte bananen upp och tillsammans sprang de ut ur högkvarteret. Väl ute hade alla fått skal. Uppenbarligen var stoftet mycket smittsamt. När de kom hem fick alla en kram och du förstår vad som hände. Vips! Alla hade alla skal.

Nu blev det liv på aporna. De blev så kära i bananerna och åt och åt. Men skalen tog inte slut. Eftersom de blev återanvända till nya bananerna blev det ett cirkellopp som aldrig tar slut.

Barnet var nöjd. Det svaret dög bra. Hen var fullt medveten om att det i verkligheten inte var sant ett dugg. Men jag hade visat att man kan kasta sig ut i det okända och bara svamla på.

Min grundtalang för sånt är helt obefintlig. Men efter att ha gått ett par kurser i improvisationsteater har det lossnat påtagligt. Min hjärna fick mycket träning att  greppa alla idéer som kommer upp och att våga låta dem komma ut ur munnen. Användbart i många sammanhang.