Heja mensaktivism!

Är det löjligt med mensaktivism? Vissa tycker det. Anna E Neumann skrev ett indignerat inlägg på SVT opinion om det provokativa  med youtube-filmer med använda tamponger och menar på att det förlöjligar menstruationen och inte hjälper ett dugg för att komma framåt med frågan. Ett gäng konstnärer slår tillbaka på samma ställe SVT opinion och menar att det inte är en vanära att vörda mensblod utan en rättighet.

Som kvinna helt utan konstnärlig kunskap värdesätter jag debatten mer än sakfrågan. Inte kan jag tycka jag provokativa kampanjer är ett sätt att vörda en fråga. Samtidigt är det inte en nackdel med provokationer för att föra fram debatten.

Tänk er att fråga kan finnas på en skala mellan 1 och 10. Skalan visar vilken tolerans världen har när det gäller hur frågan får synas. Ska man kalla det bredden på åsiktskorridoren kanske?  Om frågan befinner sig på 1 betyder det smussla, smussla och smussla och don´t mention the war (om ni minns Pang i bygget) och 10 betyder den värsta provokationen man kan tänka sig.

Om världen befinner sig på 2 i skalan när det gäller huruvida man vill diskutera mens i allmänhet och mensblod i synnerhet. så kanske mensprovokationerna i konsten  befinner sig på 8.

Världen gör nästan gemensam sak och dömer ut 8 men säger samtidigt att 5 är ok och låtsas inte om att precis nyss var det 2 som gällde. Haha säger jag skadegladare än någonsin. Konsten har lyckats!

Så fortsätt provocera och fortsätt ifrågasätt. Ni är i symbios.

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.