Erfarenhet av samarbete? Värdefullt eller värdelöst?

Jag brukar så fort jag får chansen berätta att jag som miljökonsult jobbar med människor av olika sorter och att samarbete är helt nödvändigt.  Jag berättar att hela branschen går ut på att jobba i team alltså med andra människor. Viktigt är alltså att inte bara kunna sakfrågor utan också kunna samarbeta med andra perspektiv.

Utblick över ett gammalt hamnområde som nu är ett bostadsområde. Området svämmas över ett par gånger om året av tidvatten. Tror någon att detta är en enmansshow"

Utblick över ett gammalt hamnområde som nu är ett bostadsområde. Området svämmas över ett par gånger om året av tidvatten. Tror någon att detta är en enmansshow”

Jag är helt övertygad om att detta också gäller alla branscher som använder någon form av teknik. Man  måste hjälpas åt. Alla kan inte kunna allt och det är sällan (typ aldrig) det finns raka svar på frågor om en produkt  ska användas av fler än en människa. Man måste jämka och optimera för att slutresultatet ska bli bra. Varje människa har unika behov.

Jag kastar mig därför över svaret på frågan  ”Vilken kompetens söker ni”  som ställs i Dagens Nyheter idag på Luciadagen.  Frågan ställs till representanter för fem storföretag. Jag vill se hur de tänker och om de påpekar värdet av samarbete när det dras till sin spets. Svaren kommer från Google i Sverige, ABB Sverige, Volvokoncernen i Sverige, Sweco Sverige och Ericsson. Spänningen är olidlig.

Efter allt man läst om Google tror jag att de ligger i framkant och ska belysa vikten av samarbeta. Hej vad jag bedrog mig, programmering, algoritmer, datastrukturer, onlinekommunikation och webRTC. Skaffa en ”solid grund” är tipset. Inte ett enda ord om samarbete och flera perspektiv. Fullständigt teknikorienterat. Plötsligt känns de väldigt gammaldags.

Trotjänaren Volvo däremot pekar på vikten av olika bakgrund och erfarenheter av samarbete. Lika gör Sweco, kundförståelse värderas högst. Sakkunskap är med på listan.

ABB ligger i mitten, Värderar teknikkunskap men nämner också blandning av människor som viktigast.

Ericsson sticker ut genom att rakt ut på frågan om ”vilken arbetslivserfarenhet de värderar ” svara att de anställer nyutexaminerade i hög grad. Och det är experter de vill ha på olika områden. Längre fram kanske de anställer från andra branscher. Intressant. Ett högteknologiskt bolag som inte värderar arbetslivserfarenhet överhuvudtaget. Är det modernt? Det är en uppriktig fråga. Svaret kanske är ja i den branschen. Viktigt att folk som ger sig in där vet om det då.

Slutligt betyg i ämnet:
Värdering av samarbete över gränserna alias Moderna arbetssätt

  • Google 1  modern poäng
  • Ericsson 1 modern poäng
  • ABB 4 moderna poäng
  • Volvo 5 moderna poäng
  • Sweco 5 moderna poäng

Faktum är att jag tror att bolagen med en modern poäng jobbar ihop men man ska nog kolla upp hur förmågan att samarbeta värderas när det gäller karriärutveckling eller i bistrare tider när det är uppsägningar i faggorna. I detta sammanhang låter jag Sweco tala för min bransch eftersom vi är kolleger i branschen som det heter när vi inte vill konkurrera. Jag är helt nöjd med svaret. Infrastrukturkonsultbranschen  är  modern.

 

Länk till DNs artikel. (I skrivande stund är det tomt. När de får ordning på kan ni läsa. annars får ni leta reda på papperstidningen)

Träning och stress

Resultat från mitt senaste fototillfälle. Något som jag troligen skulle behöva göra oftare.

Resultat från mitt senaste fototillfälle. Något som jag troligen skulle behöva göra oftare.

Ibland klickar det till och man fattar saker man grunnat länge på. Jag har under flera år sprungit någorlunda regelbundet. Jag är ingen snabbspringare men ändå. Men sedan i våras har det gått så erbarmligt dåligt att springa. Jag orkar ingenting. Och orkar jag, så blir jag förkyld. En förbättring under semestern men sedan lika dåligt under hösten. Så fort jag kommit igång och drar upp tempot blir jag förkyld. Och jag har börjat tänka att promenader kanske är trevligt. Jag som hatar promenader.

Jag var på Training Camp Stocholm på hälsomässan i söndags. Dagen innehöll både träningspass och föredrag varav ett  om träning och stress. Träning skyddar mot stressjukdomar. Det vet nog de flesta som tränar och det vet jag också.

Han berättar att innan man har för högt stresspåslag är det bra att träna högintensivt som skydd mot stresssymptom. Men har man gått in i för högt stresspåslag ska man träna låg- och medelintensivt för att bli frisk. Den högintensiva träningen ger bara ännu mer stresspåslag.

Va tänker jag. Är det så? Kanske min kropp säger ifrån. Känns ju väldigt logisk att det gick bättre på semestern. Det har varit ett tufft år. Mycket på jobbet och huvudansvar för hemmet så maken kan plugga.

Sista passet på campen var Yin Yoga. En yogaform som går ut på att stretcha. Några olika övningar i flera minuter vardera. Tanken är att bindväven ska få sig en duvning, inte bara musklerna. Fokus på avslappning och andning. Precis vad jag behöver. Jag ska försöka få till några sådan pass hemma. Är det något jag också behöver så är det att bli rörligare.

Jag får konstatera att jag inte är så stark som jag vill och tror. Nu återstår att ändra attityd och vidta åtgärder. Jag tänker inte gå in i någon vägg.

Längtan efter en bra tidning

Jag står ofta i tidningshyllan och längtar efter en bra tidning. Köpsuget är stort men det är sällan jag köper något. Allt känns tråkigt. Varför? Trots hundratals tidningar känns det som att varje tidning bara har någon enstaka sida som intresserar mig. Inte värt pengarna.

Urval av tidningar. Bilden snodd från http://www.emline.se/mediacard-20605286

Urval av tidningar. Bilden snodd från http://www.emline.se/mediacard-20605286

Jag följer en massa bloggar av olika slag, träningsbloggar, idébloggar, tips och trix-bloggar, fotobloggar. Bloggar som bara är roliga och välskrivna eller skildrar en värld jag känner igen eller inte känner igen. Jag får min egen valda mix. Det får jag aldrig i en tidning. Jag saknar dock papperskänslan. Min mobil blir inte samma sak.

Tänk om jag kunde beställa och trycka min egen tidning med min min egen mix. Tänk känslan av en morgontidning i brevlådan med sitt eget valda material. Skulle allt kännas gammalt när det kommer? Ja kanske . Eller skulle  det vara lättare att läsa de där långa texterna jag inte hinner med direkt i läsaren?    Tidningen kunde innehålla det jag valt ut och fylla på med ett eget urval av texter utifrån det jag själv valt att ha med.

Vanligt papper är antagligen på väg mot sitt utdöende i tidningssammanhang men det  borde vara något för det elektroniska pappret när det bli vanligare.

Tips på intressanta bloggar:

. SE . Denna stiftelse ansvarar för att dela ut toppdomäner i Sverige (texten efter punkten i alla webadresser). Men de har också en oerhörd bredd på sin folkbildning. Här finns tips för vanligt folk om barnhack och hur man gör back up eller andra säkerhetstips. Där finns också det senaste inom internet-standarder som ingen utom datautbildade fattar ett jota av. Kort sagt en otroligt imponerande blandning.

30-minutes craft. Här är en som vet hur man pysslar. Finns en massa bra, snygga och roliga grejer att göra själv.

IKEA hackers En underbar sajt med tips från folk som gjort om Ikea-möbler och grejer till något annat.

Bloggen Hjärnfysik  Det här är en riktig nördblogg om man är intresserad av hur träning påverkar kroppen på molekylnivå. Finns knappast dess like någonstans och han förklarar insatt och pedagogiskt hur ämnen beter sig i kroppen. Inte alltid är det enkelt.

Lady Dahmer Postpatriarkal feministfitta. En provocerande feminist som inte väjer för att ha åsikter. Här finns mycket att fundera på. Vad är rätt och vad är fel?  Stöttar vi våra medsystrar för dåligt.

Tusen tips om innovation. Här handlar det om hur man får en idévänlig miljö på företag. Mycket att fundera på här också.

Och sist men inte minst Malin Wollins blogg. Hon är frilandsskribent och kan konsten att vara rolig. Hon skriver ofta om småbarnsförälderns vedermödor så man verkligen känner igen sig. Rekommenderas.

och btw så använder jag Feedly.

 

Män som förklarar saker för kvinnor

Roligt att läsa Bengt Ohlssons krönika idag. Män som förklarar saker (…för kvinnor) är ett känt begrepp i vissa kretsar.  Det beskrivs som deras omåttliga behov att helt ogenerat och opåkallat få förklara något som de bedömer som oerhört viktigt för en mindre vetande företrädesvis kvinna.

Inte lätt att prata och se om den andra är intresserad samtidigt

Inte lätt att prata och se om den andra är intresserad samtidigt

Visst har jag också hamnat bredvid män som aldrig kan sluta prata om samma sak även om den bredvid på alla sätt och vis visar att den inte är mottaglig längre. Jag förstår på Bengt att det är så vanligt för kvinnor att kännedomen om fenomenet till och med har spridit sig in i den manliga världen. Bengt beskriver det fantastiska i att hamna bland en grupp män där man faktiskt helt ogenerat får fördjupa sig hur länge som helst. Det får mig att tänka.

Kanske är beteendet inte ett nedvärderande av kvinnor som mindre kunniga varelser. Snarare är det en signal att ”Du är min jämlike och så smart att jag vill diskutera mitt fantastiska specialintresse med dig”.

Min tanke hindrar dock inte att jag tycker att alla som pratar måste fundera på hur mycket plats de tar och när det är dags att ta in någon annans perspektiv. Det gäller för män, kvinnor, enbenta, chefer, vårdbiträden, stockholmare och nördar.

Kapitalismen saknar mål för pengarna

Ibland slås man av en uppenbarelse som när man kommit på det känns som en självklarhet.  Det gjorde jag strax innan nyår. Är bristen på mål i livet det stora problemet i den rika västvärlden? De flesta har det bra men vi mår inte bra. Böcker om att hitta sina livsmål  säljer slut som en spurtstrid i ett 800 meterslopp.

pengar driver oss men vad finns det mer?

Pengar driver oss men vad finns det mer? Ett underbart liv på andra sidan havet

Kapitalismens teori (som det finns mycket att säga om) är att den som arbetar får pengar. Den som arbetar  mer få man mer pengar.  Jag läser detta i Dagens Nyheter och det känns klockrent. Detta tänks i teorin vara drivkraften för människor att jobba hårt och ta sig framåt och uppåt i livet. Men i kapitalismen sägs inget om man vad man ska göra med sina pengar och varför man ska vilja ha mer pengar än man behöver. Det får man komma underfund med själv.

Men alla vill också vara lyckliga men hur vet vi att vi är på rätt väg? Vi har slutat vara religiösa men har inget alternativ som vägledning till lyckan. Vad är målet med strävan?  Köpa ett hus i skärgården? Bidra till världsfreden? Vara snäll mot djur? Uppfostra barnen till fantastiska vuxna? Allt detta kan vara bra men varför?

Det andliga kan vara det som saknas hos alla de som trots att livet borde vara på topp bara känner tomhet och leda. Vad ska vi tro på om vi inte tror på gud?

Göran Greider sa i en paneldebatt på konferensen Building sustainability 2014 att medelklassen strävar efter att ha samma sak som de rika. Och det ligger mycket i det. Vad ska man annars sträva efter när gud inte finns. Man får se upp till de som lyckats. Skaffa finare bilar, hus och coolare semestrar är i alla fall något att sträva efter. Men för den som egentligen vill något annat kommer det aldrig att leda till tillfredsställelse.

De flesta böcker om självhjälp börjar med att man ska sätta upp just mål. Men det är inte alltid så lätt att lista ut vad man vill och då hjälper ingenting. Kanske ska vi spana på religionen och plocka det bästa för att åtminstone inspireras till en väg även om den vägen inte leder till respektive gud.  Hellre det än att sträva efter mer prylar som bara tömmer jordklotet på resurser.

Kristendomens valspråk Gör mot andra det du vill att de ska göra mot dig.  eller islams allmosa som  innebär att man ska dela med sig av det man har fått från Gud till de fattiga. Eller taoismen som inte har någon gud men strävar efter balans och harmoni med naturen.

Åter till de rika så tänker jag på Bill Gates som nu ägnar sig åt att skänka bort alla pengar han håvat in. Uppenbarligen försöker han förbättra det rykte han fått som den som roffar åt sig. ”Fattigdomen har fått en mycket farlig fiende” som någon smart typ sa.  Bill Gates kan säkert inte rädda världen ensam. Men om fler följer efter, först de rika och sedan vi i medelklassen. Vilken kraft det skulle bli om vi gemensamt strävade efter att göra världen bättre på riktigt.

Åter till poängen. Vi lär hitta lyckan där vi är och på vägen och inte vid något mål som finns i framtiden. Sorry kapitalismen när människan kommer på att lyckan finns här och nu och inte senare när pengabingen är större.

lust och disciplin som yin och yang eller Jekyll och Hyde

 Hur kommer man i toppform? Vad är viktigast? lust eller disciplin? Den lustdrivne tränar vad hon vill och när hon vill. Den disciplinerade gör det den har bestämt och struntar i lusten.

yinyangFöreträdare för disciplinsidan missar sällan tillfällen att påpeka  att kroppen måste arbeta utanför komfortzonen för att bli starkare. De kompletterar gärna med propåer om förträffligheten med deras egna val av träningsformer. Uttalandena retar vanligtvis de som företräder lustsidan. Typ: ”Kom inte här och bestäm hur jag ska träna. Jag tränar för att det är kul och lyssnar på kroppen. Vill jag inte träna så struntar jag i det. Då behöver jag antagligen något annat”.

 Båda sidor har såklart sin poäng. En bra mix är vägen till framgång. Men är det lusten eller disciplinen som är viktigast? Vilken tankemodell är rätt? Jag tänkte först att lusten är grunden, en förutsättning för att helt enkelt hålla ut. Disciplinen ligger ovanpå, på toppen, för att nå toppformen. Utan disciplin stagnerar man i utvecklingen. Lätt som en plätt Lösningen klarlags

När jag tänker en vända till, så frågar jag mig snarare: Kan det vara frånvaron av disciplin som gör att också lusten försvinner? Man får ju inga resultat. Lust och disciplin är nog snarare som yin och yang. Den ena klarar sig inte utan den andra.

Frånvaron av lust men närvaron av disciplin tyder på att något är fel i ens liv. Man ägnar sig åt fel grej. Om frånvaron av lust inte leder till soffan så leder det i alla fall till en mentalt dålig form. Närvaron av lust men frånvaron av disciplin leder knappast till toppformen oavsett vilken den är. Allt är aldrig alltid kul. Man får knappast det resultat man önskar  om man prioriterar bort träningen så fort det är litet mycket på jobbet eller något bra på tv. Sedan står man där och är besviken.

Det här inlägget skrev jag först här. 

Säga ja eller nej?

Jag fick idag en fråga om att hålla en visionsföreläsning i ett intressant ämne. Jag tackar sällan nej till att hålla föredrag eftersom jag tycker det är kul att prata inför intresserade människor om det jag håller på med. Ovant ämne, ovant ämne ringde en varningsklocka som snabbt övergick till att ringa lång startsträcka lång startsträcka. Den första ringde inte i takt med den andra som sa kort om tid, kort om tid. Vad skulle jag göra? Jag brukar inte fega ur för att jag är rädd att misslyckas.

Rönnbär kan användas till mycket.

Rönnbär kan användas till mycket.

Jag drar mig till minnes för några år sedan. Jag ville arbeta med ett speciellt projekt och kämpade med att stöka undan det jag höll på med för att kunna haka på en kollega som jobbade stenhårt med det projektet. Jag ville med gott samvete kunna säga att jag hade tid. Efter diverse förvecklingar slutade det med att jag fick frågan om att vara uppdragsansvarig istället för min kollega. Jag blev helt knäsvag av frågan men vågade säga ja eftersom jag hade rensat bordet och kunde ta tag i det med hull och hår. Det var det bästa jag gjort.

Jag drar mig till minnes en annan kollega som ville jobba med nya saker men inte kunde säga nej till det gamla och därmed inte heller kunde säga ja till det nya. Tiden räckte inte. Det var rätt av henne att säga nej till det nya med de förutsättningarna. Man måste vara i startgropen när man börjar loppet, speciellt om det är tufft, och inte ha halva djungeln kvar innan man kan starta.

Därför sa jag denna gång nej till föreläsningen och jag känner att det var helt rätt. Det var alldeles för stor risk att det blev fiasko. Men jag ska tänka ut en struktur och ett upplägg på ämnet att använda om frågan blir aktuell igen. Den gången ska jag finnas i startgropen redan från början. Någon gång kommer en ny chans.